Sydneys hamn är även känd som Port Jackson. Den når 20 km inåt landet där den går ihop med mynningen av Parramatta-floden. På havssidan finns en mycket intressant profil: Sydney Harbor Bridge.

Bron blev färdig 1932 och är utan tvekan en av de mest kända av stadens alla landmärken. Eftersom den skapades i mitten av depressionen, var den både ett ekonomins och teknikens underverk.

Före bron var enda förbindelselinje mellan Sydneys centrum i söder och avsides bostadsområden i norr, en färja eller en 20 km lång omväg, som krävde att man korsade fem broar.

Lokalt kallas bron ibland ”klädhängaren”. Den går i dubbel bågstil och med fundament på båda hamnsidorna med körväg under valven. Bågarna knyts samman av korta kabelknippen i ett starkt och snyggt nät. Liksom många broar kombinerar den estetisk skönhet och teknisk uppfinningsrikedom.

Bland många smarta detaljer finns en hängmekanism i varje ände som gör att stålkonstruktionen expanderar och rör sig utan sprickbildning. Värmeutvidgning och förändringar i valven sätter in med så mycket som 18 cm. Den är upp och nedvänd på ett sätt, eftersom körbanan går under valven, inte ovanpå.

Byggnadsarbetena inleddes i slutet av 1926 med 12 meter djupa förankringar i sandstenen. Bågen spänner 503 meter. Det är inte världens längsta bågbro, inte heller den vackraste, men elegant tack vare enkelhet och form.

Genom sex miljoner nitar och 58 000 ton stål det är dock en av de tyngsta i sitt slag. För att testa bärigheten kördes nästan 100 lok utmed vägbanan 1932.

Med dagens mått är 6,25 miljoner australiska pund en blygsam byggkostnad, men på höjden av depressionen var det en ansenlig summa. Den har lönat sig genom vägtullar som startade på 6 pence och idag bara går på en eller två tiokronor.  Idag tar sig mer än 150 000 fordon över den gamla hästbron varje dag.

Bron har också en utsiktsplats, Pylon Lookout, varifrån man kan överblicka den magnifika hamnen, inklusive mycket nyare Sydney Opera House.

Men för dem som vill ha en riktig ansträngning kan man knata med Bridge Club. Tack vare klubben, grundad 1998, kan man iförd lämpliga kläder och bunden till säkerhetslina, faktiskt gå över bågen ovanför vägbanan. Utsikten är hisnande. För de verkligt djärva finns även nattklättring.

Man går normalt upp från trottoarsidan som nås via trappor från Cumberland Street vid kanten av The Rocks. Det är ungefär 200 trappsteg dit upp, så var beredd lite flås.